Digitalisering innebär inkludering och tillgänglighet.
Det har gått mer än 6 år sedan
svensk lag om tillgänglighet till digital offentlig service
antogs av Sveriges riksdag (SFS 2018:1937).
Baserat på den stora mängd av publika myndighetsdokument
som vi granskat kan vi med bestämdhet fastslå:
- Granskningen visar entydigt att berörda svenska myndigheter
fullkomligen struntar i att följa svensk lag om tillgänglighet till
digital offentlig service (DOS-lagen) för digitala dokument.
- Myndigheten för digital förvaltning (DIGG),
tillsynsmyndighet för att DOS-lagen efterlevs
av svenska offentliga myndigheter,
saknar förmåga att nöjaktigt utföra sitt tillsynsuppdrag;
detta bekräftas även av:
- DIGG:s årsredovisning 2023 och 2024
- Riksrevisionens granskningsrapport till Riksdagen, RiR 2023:6,
Digitala tjänster till privatpersoner,
- Stora utvecklingsmöjligheter för statliga myndigheter
- Statskontorets analysrapport av DIGG, 2023:18
Av DIGG:s egna övervakningsrapporter framgår att
att deras tillgänglighetsgranskningar fokuserar på
webbplatser och appar samtidigt som motsvarande
granskning av digitala myndighetsdokument som
tillhandahålls av digital offentlig service är
mycket lågt prioriterad:
- Övervakning av digital offentlig service i Sverige 2020–21, 2022-01-11
- Övervakning av digital offentlig service i Sverige 2022-2024,
Dnr: 2024-4027, 2025-01-28
(Obs! Typiskt är alla rapporterna ovan är publicerade
som digitalt otillgängliga PDF-dokument.)
- Det är dags för ansvarsutkrävande:
Berörda myndigheter måste uppfylla DOS-lagens krav.
6 år är en lång tidsperiod.
Berörda myndigheter har haft mycket gott om tid för att
anpassa sin verksamhet och implementera nödvändiga
relevanta kvalitetssäkringsåtgärder som säkerställer att
deras digitala kommunikation uppfyller gällande lagkrav
för offentlig service, d.v.s. att publicerad information skall
vara utformad som digitalt tillgänglig.
Varför tillåts att myndigheter och verksamheter som omfattas av
DOS-lagen, år efter år, publicerar digitalt otillgängliga
webbplatser, myndighetsdokument och appar?
- Varför bryr sig ingen?
- Vem är ansvarig?
- Var är ansvarstagandet?
- Vem skall ställas till svars?
Knappast en fråga om resursbrist.
Offentlig sektor har stora resurser
att tillgå i sitt tillgänglighetsarbete.
Enligt Statskontorets rapport
"Statsförvaltningen i korthet", 2024-06-14,
(tyvärr är den publicerad som en otillgänglig PDF)
fanns det den första januari 2024
enbart under den svenska regeringen:
- 367st myndigheter
- med totalt ca 257.000st årsarbetskrafter
En inte helt obetydlig resurs att involvera i statsförvaltningens
tillgänglighetsarbete (omfattar även att tillgänglighetsvalidera
alla digitala dokument innan de delas eller publiceras).
Med dessa stora resurser i ryggen är det förvånansvärt att
berörda myndigheters webbplatser, appar och digitala dokument
fortfarande inte uppfyller DOS-lagen.
Inte heller budgetbrist, prioritering av andra uppgifter,
tidsbrist, kompetensbrist,...
Möjligheten för myndigheter att åberopa "oskäligt betungande anpassning"
som skäl för att rättfärdiga undantag från att tillgänglighetsanpassa
webbplatser, dokument och appar är alltför lockande för många.
Det är dock en tydlig undantagsbestämmelse som endast får/skall
åberopas med mycket stor återhållsamhet.
Oskäligt betungande anpassning kan därmed inte åberopas år efter år:
- "Avsaknad av prioriteringar, tidsbrist eller kompetensbrist
är inte grunder för oskäligt betungande anpassning".
Särbehandling kan utgöra en form av diskriminering.
Myndigheter som ännu inte förmår uppfylla DOS-lagens krav
att tillhandahålla digitalt tillgängliga PDF-dokument försöker gärna
"runda" DOS-lagen genom att på sin webbplats uppmana användare att:
- "Klicka här för utskrift av PDF-dokumentet"
- "Kontakta oss för att få en tillgänglig PDF"
Vilket föranleder följande frågor:
- Varför skall just användare som behöver
ett tekniskt hjälpmedel för att läsa upp/ta del av
informationen i myndighetens PDF-dokument:
- först skriva ut PDF-dokumentet på papper?
- tvingas ställa sig i kö (under ospecificerad tidsperiod)
för att invänta att myndigheten behagar tillhandahålla
önskat dokument i form av ett digitalt tillgängligt PDF-dokument?
- hur skall användaren då kunna agera om myndighetsdokumentet
rör ett ärende där användaren ombedes att omedelbart svara
eller bekräfta en tidsbokning?
Tillgänglighetsredogörelse.
Aktörer och andra som omfattas av DOS-lagen skall även
tillhandahålla en obligatorisk tillgänglighetsredogörelse.
I den redogörelse skall aktören förklara vilka delar av
webbplatsens innehåll och funktioner som inte är tillgängliga
samt var det fortfarande behövs förbättringar för att
uppfylla DOS-lagens krav på digital tillgänglighet.
Alltför ofta missbrukas dock dessa tillgänglighetsredogörelser
genom att de gärna skyler över ("tillgänglighets-washing?")
myndighetens oförmåga att vidtaga adekvata åtgärder
för att uppfylla DOS-lagen.
Man ger sken av att man aktivt arbetar med "utmaningen" och
att webbplatsen inom kort skall uppfylla DOS-lagens krav.
Problemet med det är att man skriver så i sina tillgänglighetsredogörelser,
inte bara en gång, utan år efter år, och utan att DIGG ingriper.
Ett klart trovärdighetsproblem för berörda myndigheter,
och framför allt för tillsynsmyndighetens, DIGG:s,
förmåga att utföra sitt uppdrag.
Anmälan till myndigheter som inte följer DOS-lagen
samt typiska svar från sådana myndigheter.
Enligt DOS-lagen har användare möjlighet att anmäla en offentlig
aktör/myndighet som man anser inte lever upp till DOS-lagens krav.
En anledning kan vara att anmälaren anser att webbplatsen bryter
mot DOS-lagen; dvs att myndigheten förmodligen begår ett lagbrott.
Anmälan kan göras till den legalt ansvarige, dvs till gd för myndigheten,
via myndighetens registrator.
Eftersom gd/myndighetschef är den ende befattningshavaren inom
myndigheten som är legalt ansvarig för myndighetens verksamhet
är det rimligt att gjord anmälan om förmodat lagbrott besvaras på ett
transparent sätt av just ansvarig gd/myndighetschef.
Lämpligen som ett publikt uttalande om varför myndighetschef
avsiktligt valt att inte efterleva DOS-lagen.
För trovärdighetens skull är det viktigt att ett sådant uttalande
inte göms undan i en bisats i myndighetens interna system,
e-post, tillgänglighetsredogörelse, eller årsredovisning.
Även departementchef och den vid tidpunkten ansvariga
tillsynsmyndigheten för DOS-lagens efterlevnad
skall informeras i dessa fall.
Vår egen erfarenhet av denna typ av anmälningar är att
det inte uppskattas av myndigheterna att de skall behöva
förklara varför de inte uppfyller DOS-lagen.
Exempel:
- Vissa myndigheter bekräftar inte ens att anmälan mottagits,
än mindre registrerats med ett sökbart ärendenummer;
tydligen saknar vissa myndigheter fungerande
ärendehanteringssystem?
- Inte sällan tar myndigheten till alla medel som står till buds
för att förhindra att anmälan når fram till myndighetschef/gd.
Myndigheten låter istället någon anställd från sin
kommunikationsavdelning, eller t.o.m. sin webbansvarige(!),
att besvara gjord anmälning om förmodat lagbrott.
Detta är anmärkningsvärt då dessa organisatoriska enheter
eller befattningshavare inte är det minsta legalt ansvariga
för myndighetens verksamhet eller potentiella lagbrott.
- Myndigheter om digital tillgänglighet i sociala media.
Myndighetschefer/gd kommunicerar idag gärna i sociala media.
Inte minst för att i sitt flöde för omvärlden framhålla alla förträffliga
tillgänglighetsinitiativ och -aktiviteter som myndigheten genomför.
Men denna typ av kommunikation är tyvärr ofta enkelriktad,
den synes enbart syfta till att framställa myndigheten som
"en ledande aktör inom digital tillgänglighet".
Något som tydliggörs genom att gd i sina flöden
inte gärna publikt besvarar besvärande frågor.
Exempelvis: "Varför publicerar myndigheten fortfarande
otillgängliga årsredovisningar på sin webbplats?"
Då blir det plötsligt helt tyst i gd-flödena,
inga svar eller förklaringar!
- Uppenbara lågvattenmärken är de myndigheter (oavsett nivå)
som vi upprepade gånger anmält till följd av att de på sina
webbplatser, alltsedan 2019, publicerar ett stort antal viktiga
verksamhetsdokument som digitalt otillgängliga dokument.
(Således inte verksamheter som "av misstag" råkar publicera
ett fåtal otillgängliga dokument, utan verksamheter som aktivt
och systematiskt publicerar och delar med sig av hundratals,
i vissa fall tusentals, otillgängliga PDF-dokument).
Om de över huvud taget svarar, kan ett typiskt svar se ut så här
(Obs! detta är ett autentiskt svar från en nationell myndighet):
"Myndigheten arbetar aktivt med att öka
tillgängligheten på vår webbplats.
Vi är medvetna om att ett fåtal PDF:er
inte är tillgänglighetsanpassade idag.
Vi hanterar alla PDF-dkokument löpande och
målet är att samtliga ska vara tillgängliga
inom en snar framtid."
Översatt till vanlig svenska motsvarar det:
"Myndigheten är medveten om att den berörs av DOS-lagen
samt att den lagen är tvingande och måste uppfyllas.
Myndigheten är medveten om att den inte har kontroll
över sina dokumentresurser och saknar kunskap om
dokumentens tillgänglighetsstatus och vem som är ansvarig.
Myndigheten har, trots det, valt att inte prioritera uppgiften
att tillgänglighetsanpassa myndighetens dokument för att
uppfylla DOS-lagens krav."
Ett sådant svar kan mycket väl accepteras för ett första enstaka år,
men när just denna myndighet alltsedan 2019 svarar med exakt samma
"klipp-och-klista"-/nonsenssvar, år efter år efter år,
måste myndighetschef/gd hållas ansvarig och klandras.
Som det är nu fortsätter denna typ av myndigheter att,
år efter år, publicera ännu fler otillgängliga PDF-dokument,
- och helt utan att DIGG agerar.
- När vi år 2020 uppmärksammade en annan mycket central
myndighet om deras publicerade otillgängliga PDF-dokument
svarade de:
"Tack för att ni uppmärksammar och påpekar för
myndigheten om lagen om tillgänglighet till offentlig sektor.
Det är viktigt, tillgänglighetsfrågan är grundläggande
för att alla ska kunna vara delaktiga i samhället.
Lagen (SFS 2018:1937) om tillgänglighet till digital offentlig service
innebär att myndigheten behöver ta ansvar för att
tjänster och information är tillgängliga.
Myndigheten har i många år arbetat för att våra
webbplatser ska kunna användas av alla.
De dokument som publiceras på webbplatsen ska givetvis vara
tillgängliga för alla och myndigheten arbetar intensivt med det."
Glädjande, verkligen ett hoppingivande svar från denna myndighet.
Gav helt klart intrycket att myndigheten tar DOS-lagen på fullt allvar.
Varje år sedan dess har vi kontrollerat vad den
myndigheten år 2020 utlovade att åtgärda,
men ingenting har tyvärr förändrats på webbplatsen sedan dess,
inte ett enda digitalt tillgängligt PDF-dokument kan vi finna där!
Myndighetens alla (tusentals) publicerade PDF-dokument är
fortfarande helt digitalt otillgängliga PDF-dokument.
Sammanfattningsvis,
till intet förpliktigande myndighetsutövning och löften,
- och helt utan att DIGG agerar.
Brist på ansvarstagande.
När Sveriges viktigaste och mest centrala myndighetsverksamheter,
anger tonen genom att systematiskt låta bli att följa DOS-lagen,
utan påföljder, följer övriga offentliga myndigheter efter.
De tycks resonera så här:
- "Så gör alla".
- "När ingen central myndighet bryr sig, inte ens tillsynsmyndigheten DIGG,
varför skall då just jag som ansvarig myndighetschef/gd
bry mig om att följa DOS-lagen?".
Ingen bryr sig, inte ens Sveriges riksdag,
regering/regeringskansli, departement, eller förvaltningsmyndigheter.
Märkligt nog inte heller förvaltningsmyndigheter förordnade att utöva
offentlig granskning/tillsyn av tillgänglighet för alla.
Beröringsskräck.
Det finns en beröringsskräck.
Staten vågar inte lägga sig i för mycket,
utan hoppas att alla myndigheter skall hålla sig till lagarna,
en inställning där man endast vädjar till myndigheterna
att uppfylla DOS-lagens krav.
Det är obegripligt att det inte hörs fler röster om denna problematik.
Utan livet bara fortsätter som vanligt....
Så kan det naturligtvis inte få fortsätta!
Dags för ansvarsutkrävande.
"Trappan måste sopas uppifrån" för att få genomslag för DOS-lagen och
allmänhetens förtroende för berörda myndigheter och beslutsfattare.
Direkt ansvariga för att dessa systematiska missförhållanden
fortfarande pågår är förstås respektive myndighetschef,
inklusive ledamöter i myndighets styrelse.
Dessutom måste följande offentliga verksamheter och beslutsfattare
ställas till svars när svensk lag inte respekteras:
Myndigheten för digital förvaltning (DIGG), www.digg.se
DIGG, utsedd till att agera tillsynsmyndighet för DOS-lagens efterlevnad.
DIGG är myndigheternas tillsynsmyndighet.
DIGG hanterar alla ärenden som rör digital tillgänglighet och
dit övriga myndigheter och allmänhet skall inrapportera
iakttagelser/anmälningar om otillgängliga webbplatser och tjänster.
DIGG ska samordna och stödja den förvaltningsgemensamma
digitaliseringen i syfte att göra den offentliga förvaltningen
mer effektiv och ändamålsenlig.
Med den offentliga förvaltningen avses
kommuner, regioner och statliga myndigheter,
med undantag av förtroendevalda församlingar
såsom Regering/Regeringskansli/Riksdagen,
samt Säkerhetspolisen, Fortifikationsverket,
Försvarshögskolan och myndigheter som
hör till Försvarsdepartementet.
DIGG får följaktligen inte tillgänglighetsgranska Sveriges
mest centrala offentliga verksamheter/myndigheter,
eller utfärda viten till dessa!
Denna avgränsning är troligen förklaringen till varför DIGG endast
utdelat vitesförelägganden till relativt små kommunala aktörer
(med begränsade egna resurser) samtidigt som riksdag,
regering/regeringskansli, departement och förvaltningsmyndigheter
helt oblygt fortsätter att publicera otillgängliga webbplatser,
tjänster och otillgängliga digitala dokument!
DIGG lever inte som man lär och ger sken av.
DIGG uppger på sin webbplats:
- "När vi arbetar med tillsyn av
webbplatser, dokument och mobila appar
så följer vi vår nya tillsynsmanual"
Men faktum är att på DIGG:s egen webbplats publiceras
mängder av digitalt otillgängliga PDF-dokument!
Det ger intrycket att DIGG inte ens brytt sig om att
tillgänglighetsgranska den egna webbplatsens (www.digg.se),
och att manualen inte omfattar rekommenderade bästa praxis
för hur man validerar PDF-dokument för digital tillgänglighet.
Det är vidare mycket märkligt att DIGG, den utsedda expertmyndigheten,
med tillgång till egen tillgänglighetsexpertis i sin linjeorganisation,
trots det inte förmår att publicera sina egna allra viktigaste
verksamhetsdokument som digitalt tillgängliga PDF-dokument;
tydliga exempel är:
- DIGG:s årsredovisningar (2018 t.o.m. 2024)
- regeringsuppdragsrapporter
(även de som rör inkludering,
tillgänglighet och funktionshinderspolitik)
- informationsmaterial, guider/vägledningar, presentationsbilder
- DIGG:s egna föreskrifter (MDFFS 2019:2, MDFFS 2021:2)
för svensk lag om tillgänglighet till digital offentlig service, m.fl.
Så tyvärr, DIGG är inget föredöme att hänvisa till när det
gäller att tillhandahålla digitala myndighetsdokument.
Det är mycket olyckligt eftersom DIGG som tillsynsmyndighet
måste kunna hantera berättigade krav och förväntningar på sig
att agera som ett föregångsexempel för berörda myndigheter,
övriga aktörer samt allmänhet.
DIGG och otillgängliga vitesförelägganden - som förvånar:
Under 2023 inträffade två uppmärksammade fall där DIGG utfärdade
skarpa vitesförelägganden till två mindre aktörer på lokal kommunal nivå,
Ockelbo kommun och Pajalabostäder AB, för tillgänglighetsbrister på
dessa aktörers webbplatser och i tillgänglighetsredogörelser.
Dessa förelägganden meddelades av DIGG i form av PDF-dokument.
Man vill gärna tro att tillsynsmyndigheten DIGG då utförde
dessa dokument som digitalt tillgängliga PDF-dokument.
Men ack nej, dokumenten var/är helt otaggade PDF-dokument,
och därmed digitalt otillgängliga PDF-dokument för mottagande part.
Kanske att DIGG trodde att denna typ av dokument aldrig
någonsin skulle komma att dyka upp på en publik webbplats
eller begäras ut från DIGG för extern granskning?
Dock inte sannolikt, besluten var utfärdade av DIGG:s egna
tillsynsansvarige handläggare och tillgänglighetsexpert samt
hade internt föredragits av DIGG:s myndighetsjurist;
befattningshavare som alla var/är väl insatta i DOS-lagens krav.
DIGG:s roll i tillsynen av DOS-lagens efterlevnad?
Frågan är om DIGG har rätt fokus och resurser och gör relevanta
prioriteringar för att nöjaktigt genomföra sitt tillsynsuppdrag?
DIGG:s totala personalstyrka uppgår till ca 170 personer.
Det "centrala tillgänglighets-teamet" som ansvarar för uppföljning
av att DOS-lagen efterlevs av alla offentliga myndigheter utgörs av
4 personer (varav en specialist och tre granskare/handläggare;
enligt av DIGG publicerad rekryteringsannons, per november 2024).
Det faktiska utfallet av DIGG:s tillsynsverksamhet och prioriteringar,
antalet utförda ingående granskningsfall samt utfärdade påpekanden
och vitesförelägganden, framgår av DIGG:s årsredovisningar och
DIGG:s webbsidor över granskade webbplatser (åren 2020--2024).
Där framgår även att DIGG, trots sitt specifika och tydligt
avgränsade uppdrag att utöva tillsyn och granskning av
"webbplatser, appar OCH digitala dokument",
medvetet har valt att inte granska och rapportera om
hur väl berörda myndigheters digitala dokument uppfyller
DOS-lagens krav.
Vi kan dock rapportera att alltför många PDF-dokument som är
publicerade på flertalet av de myndighetswebbplatser som
DIGG säger sig ha granskat (förenklat och ingående) de facto är
utförda och publicerade som digitalt otillgängliga PDF-dokument
- utan någon form att utverkad påföljd från DIGG:s sida!
DIGG har inte utövat sin kontrollskyldighet enligt lag,
vilket fått fatala konsekvenser i form av att så många (de flesta)
av svenska myndigheters publicerade PDF-dokument fortfarande
tillhandahålls som digitalt otillgängliga PDF-dokument.
Indikerar tydligt att DIGG inte nöjaktigt utfört sitt tillsynsuppdrag
att få svenska myndigheter att efterleva DOS-lagen.
DIGG har inte heller förmått utfärda åtgärds- eller vitesförelägganden
mot flera stora centrala förvaltningsmyndigheter/aktörer som
DIGG har tillsynsmandat över.
Myndigheter som alldeles uppenbart inte efterlever DOS-lagens krav;
se ett urval av dessa myndigheter längre ned.
Exempelvis accepteras det att förvaltningsmyndigheter lämnar in
digitalt otillgängliga årsredovisningar till berörda departement;
utan att vare sig ansvariga statsråd eller DIGG reagerar.
Otillgängliga årsredovisningar som i sin tur återpubliceras på
respektive departements hemsidor. Total rundgång!
Förmodligen bryter det helt mot DOS-lagens intentioner!
Det är naturligtvis inte vår livsuppgift att granska i vilken
utsträckning berörda svenska myndigheter följer DOS-lagen.
Denna typ av tillgänglighetsgranskning skall i normala fall helt
utföras av en, väl fungerande, tillsynsmyndighet över DOS-lagen.
Hade DIGG bara velat så hade de snabbt kunnat vidtaga
nödvändiga åtgärder för att skydda svenska medborgare
från alla dessa digitalt otillgängliga PDF-dokument.
Vill man så kan man, men det är uppenbart att DIGG inte vill...
DIGG tycks sakna både vilja och förmåga att prioritera
uppgiften att verka för att berörda myndigheter och aktörer
tillhandahåller tillgängliga dokument enligt DOS-lagens krav.
Vi ifrågasätter om DIGG gör rätt prioriteringar
i utövandet av sitt tillgänglighetsuppdrag.
Det kan även ifrågasättas om nuvarande DIGG
är den lämpligaste myndigheten för att nöjaktigt utöva
tillsyn av DOS-lagens efterlevnad och genomslag.
Justitiekanslern (JK), www.jk.se
JK har till uppgift att granska att de som utövar offentlig verksamhet
efterlever lagar och andra författningar och att de även
i övrigt fullgör sina åligganden.
JK kan dock inte granska regeringen eller statsråd
och inte heller riksdagens myndigheter eller anställda och
uppdragstagare vid riksdagens myndigheter.
Justitieombudsmannen (JO), www.jo.se
JO eller Riksdagens ombudsmän som är det officiella namnet,
granskar att myndigheterna arbetar enligt de lagar och regler
som styr deras arbete - särskilt sådana lagar som berör
enskildas rättigheter och skyldigheter i förhållande till det allmänna.
JO har till uppgift att på riksdagens vägnar utöva tillsyn över
tillämpningen i offentlig verksamhet av lagar och andra författningar.
Tillsynen omfattar såväl domstolar och andra myndigheter
som de anställda befattningshavarna.
Ett sätt att belysa om DIGG är den lämpligaste myndigheten
att utöva tillsyn av DOS-lagens efterlevnad är att göra en
JO-anmälan av DIGG; med argumentet att det är
ytterst tveksamt om DIGG i sin offentliga verksamhet
följer och tillämpar svenska lagar och andra författningar
på ett korrekt vis i sin tillsynsverksamhet.
Även övriga myndigheter som berörs av DOS-lagen kan JO-anmälas.
Frågan är dock om JO är rustat för att hantera över 200
separata anmälningar eller om JO hellre välkomnar
en gruppanmälan gällandes alla 200+ myndigheter?
Pikant i det sammanhanget är att inte heller JO bryr sig om DOS-lagen;
JO publicerar likaså en stor mängd otillgängliga digitala dokument
på sin webbplats, www.jo.se.
Riksdagens konstitutionsutskott (KU)
KU har till uppgift att granska att regeringen och ministrarna
följer reglerna för regeringsarbetet.
Konstitutionsutskottet är ett utskott i Sveriges riksdag
med uppgift att bereda frågor och väcka förslag av
konstitutionell och förvaltningsrättslig betydelse,
samt att granska statsrådens tjänsteutövning och
regeringsärendenas handläggning.
Riksdagens ledamöter har rätt att anmäla
ministrarna i regeringen till KU.
Utskottet undersöker sedan om de ministrar
som anmälts har gjort fel eller inte.
Riksrevisionen, www.riksrevisionen.se
Riksrevisionen kontrollerar att regeringen och statliga
myndigheter sköter sitt arbete.
Uppgiften är att granska vad statens pengar går till,
hur de redovisas och hur effektivt de används.
Riksrevisionen undersöker om myndigheterna följer
direktiv, regler och föreskrifter, om de når sina mål
samt om statliga insatser är effektiva.
Om Riksrevisionen finner brister rapporteras dessa tillsammans
med rekommendationer för att förbättra verksamheten.
Riksrevisionen säger i sin granskningsrapport (RiR 2023:6) till
Riksdagen om revision av statlig verksamhet m.m.,
följande om DIGG:
Statskontoret, www.statskontoret.se
Statskontoret arbetar för att främja en effektiv och demokratisk
statsförvaltning och verkar som regeringens utredningsmyndighet.
Statskontoret gör utredningar och utvärderingar inom alla sektorer
genom att analysera, utvärdera och rapportera som underlag för
effektivisering och omprövning av statlig verksamhet,
utveckling av förvaltningspolitiken och att
främja en god förvaltningskultur.
(Som utomstående betraktare vill man gärna tro
att i begreppet "en god förvaltningskultur" ingår att
svenska myndigheter följer svensk lag, även DOS-lagen.)
Regeringen/Infrastrukturdepartementet gav (2022)
i uppdrag till Statskontoret (i form av ett PDF-dokument)
att utföra en myndighetsanalys av
Myndigheten för digital förvaltning (DIGG).
I uppdraget ingick bl.a. att "analysera hur DIGG fullgör
sina uppgifter i förhållande till instruktion, regleringsbrev,
regeringsuppdrag och resurser, samt hur interna och externa
faktorer påverkar myndighetens resultat".
Statskontoret säger i sin analysrapport (2023:18):
- "Vi bedömer att Digg inte fullgör sin uppgift inom
tillsyn av tillgång till digital offentlig service,...."
(dvs, som tillsynsmyndighet för DOS-lagen).
- "Vi baserar det på att myndigheten genomför för få
granskningar inom ramen för sitt tillsynsuppdrag
och inte lever upp till de volymmål som
EU-kommissionen har beslutat om".
Värt att notera:
Trots att både Intrastrukturdepartementet och Statskontoret
har mycket god kunskap om DOS-lagens krav utfördes och
publicerades både uppdragsdokumentet och analysrapporten
tyvärr som digitalt otillgängliga PDF-dokument!
Lagrådet (Justitiedepartementet), www.lagradet.se
Lagrådet är en svensk myndighet som granskar och yttrar sig
över lagförslag efter anmodan från regeringen eller ett riksdagsutskott.
Lagrådet ska normalt höras över förslag till ändringar i de grundlagar
som gäller tryckfriheten och yttrandefriheten i vissa medier och över
förslag till lagar som berör enskilda människors fri- och rättigheter,
deras personliga och ekonomiska förhållanden eller
deras skyldigheter gentemot det allmänna.
Lagrådet har bl.a. publicerat yttranden
(i form av egna digitalt otillgängliga PDF-dokument)
inför genomförandet av:
- EU:s webbtillgänglighetsdirektvet (2018-06-20) och
- tillgänglighetsdirektiv (2022-10-05)
som svenska lagar.
Åklagarmyndigheten (Statsåklagaren), www.aklagare.se
Åklagarmyndigheten är svensk statlig förvaltningsmyndighet med uppgift
att bidra till att personer som begår brott ställs till ansvar för handlingarna
och att detta sker på ett effektivt och rättssäkert sätt.
Värt att uppmärksamma:
Alla verksamheterna ovan
DIGG, JK, JO, KU, Riksrevisionen, Statskontoret,
Lagrådet och Åklagarmyndigheten publicerar än idag
digitalt otillgängliga årsredovisningar, ämbetsberättelser,
rapporter, granskningsbetänkanden och yttranden
på sina respektive webbplatser!
Förmodligen bryter det mot DOS-lagens krav.
Vi har inte funnit någon indikation på att någon av
ovan angivna myndigheter intresserat sig för att
utföra någon som helst form av myndighetsgranskning
eller åtgärd på statlig nivå eller något yttrande avseende
hur väl gällande webbtillgänglighetslag, DOS-lagen,
efterlevs av statliga myndigheter.
Sammanfattningsvis
DIGG, JK, JO, KU, Riksrevisionen, Statskontoret,
Lagrådet och Åklagarmyndigheten har därmed tydliga
trovärdighetsproblem och tycks sakna övertygande
förmåga att fullt ut utöva tilldelade myndighetsuppdrag.
Slutsats
Som sagt, 6 år har gått sedan som DOS-lagen trädde i kraft 2019.
Trots det efterlevs den inte av berörda svenska myndigheter
när det gäller publicerade digitala dokument.
Hur mycket längre tid skall dessa myndigheter
behöva för att uppfylla DOS-lagen?
Hur många fler otillgängliga dokument måste anmälas till
berörda aktörer innan de uppfyller DOS-lagen?
Det skall inte behöva utfördas speciella påpekanden
till myndighetschefer/gd att följa gällande svensk lag;
de är ju ändå enligt regeringsformen utnämnda till
myndighetschefer av regeringen endast utifrån
förtjänst och skicklighet.
Varför utkräver inte DIGG ett verkligt ansvartagande i
större utsträckning av berörda myndighetschefer?
Varför bryr sig ingen? Var är ansvarstagandet?
Svensk lag om tillgänglighet till digital offentlig service
har blivit lagen som det tycks gå bra för berörda
myndigheter och aktörer att bryta mot!
Vi kan inte finna att det tillåts att någon annan svensk lag
negligeras av berörda aktörer på motsvarande sätt.
Så varför tillåts detta för just DOS-lagen?
Det är inte kränkande att utkräva ansvar av myndighetschef/gd.
Det finns ett regelverk, DOS-lagen, det är bara att
våga och vilja tillämpa den lagen!
Var är det politiska ansvaret?
Vår granskning visar att inte ens
regering / regeringskansli / departement
bryr sig om att följa DOS-lagens krav.
PDF-dokument som idag tillhandahålls av svenska myndigheters
digitala offentliga service har ett gemensam kännetecken:
- De är inte utförda för att uppfylla DOS-lagens krav
på att tillhandahållas som digitalt tillgängliga PDF-dokument.
Man har skapat en myndighets-/och förvaltningskultur
som mer fokuserar på att runda DOS-lagen än att
uppfylla dess krav för att motverka diskriminering.
Att fortsätta med dagens ordning är inte ett alternativ.
Nu behövs det en kraftfull uppstyrning av denna myndighetskultur.
Det är dags för ett omtag där berörda myndigheter och
befattningshavare utkrävs ett tydligt ansvarstagande
för att uppfylla DOS-lagen.
Bristerna är så allvarliga och uppenbara att även alla ansvariga
statsråd / departementschefer måste kliva fram, agera och
ta ansvar för att uppfylla DOS-lagen.
Ytterst ansvarig (för närvarande) att utkräva ansvar och
stoppa den absurditet som just nu pågår, är dock
Erik Slottner, civilminister, Finansdepartementet,
med ansvar för:
"En välfungerande digitalisering inom offentlig förvaltning
för att förbättra servicen för medborgare och
öka effektiviteten hos våra myndigheter".
Civilministern behöver omedelbart
agera samt besvara dessa frågor:
- När berörda myndigheter och övriga aktörer, oavsett nivå,
gått helt vilse i sin värdegrund och istället agerar i
konflikt med de värden svenska staten står för enligt
"svensk lag om tillgänglighet till digital offentlig service",
och det inte spelar någon roll ifall berörda aktörer inte följer lagen,
vad skall vi då ha DOS-lagen till?
- Vilka skarpa åtgärder kommer ansvarig minister vidtaga
och när i tiden, som säkerställer att myndigheter och aktörer
som berörs av DOS-lagen uppfyller lagens krav?
Krav på omedelbara åtgärder:
- DOS-lagen måste skärpas.
Offentliga myndigheter skall inte tillåtas "runda" DOS-lagen.
Vår granskning visar att DOS-lagen i nuvarande form är uddlös;
alltför många berörda myndigheter bryr sig inte om att följa den.
Myndigheternas regleringsbrev, förordningar och
instruktioner måste förtydligas:
"Svensk lag om tillgänglighet till digital offentlig service"
skall uppfyllas fullt ut för berörda myndigheters
webbplatser, dokument och appar.
Myndighetschef som ej följer lagen,
och därmed aktivt rundar lagen och det egna ansvaret,
skall riskera avskräckande rättsliga konsekvenser.
På nationell nivå bör frågor om DOS-lagen även vara en del
av de regelbundna uppföljningssamtalen som hålls mellan
regeringskansli och myndigheter.
- När myndighet, eller annan offentligt finansierad instans förser
regeringskansli/departement med digitalt otillgängligt dokument
skall det ej accepteras/mottagas utan omgående returneras till
avsändande myndighet/instans för åtgärd: Gör om, gör rätt!
(Exempel på sådana digitalt otillgängliga dokument:
förvaltningsmyndigheternas årsredovisningar, remissvar, rapporter,...)
- Reformera DIGG så att det blir en välfungerande och effektiv myndighet att
"granska digital offentlig service som tillhandahålls av en offentlig aktör
för att se om den lever upp till de krav som finns i lagen om tillgänglighet
till digital offentlig service" OCH som utkräver ansvar av myndighetschefer
som väljer att ej uppfylla DOS-lagens krav.
Alternativt
utse annan tillsynsmyndighet för DOS-lagen (än DIGG)
med vilja och priorieteringsförmåga att utföra ett seriöst tillsynsarbete
samt att verkningsfullt utöva sitt tillsynsuppdrag över
lagen om tillgänglighet till digital offentlig service.
Oavsett,
ställ krav på rimlig och ändamålsenlig kompetens och
säkerställ att utsedd tillsynsmyndighet själv följer DOS-lagen och
tillämpar den fullt ut för egna webbplatser, appar OCH dokument.
Utsedd tillsynsmyndighet måste i mycket större utsträckning
använda hela sin arsenal av skarpa verktyg.
Viten måste snabbt utfärdas när påpekanden eller förelägganden
om åtgärder inte respekteras inom en rimlig tidsrymd
(6 år eller mer är då inte en rimlig tidsrymd!).
